MATILDA NIORD

Varit och åkt skidor med mina bröder idag. Fy helvete vad de kör. Hinner ju knappt blinka innan de kört förbi i 190...Gustaf mätte upp hastigheten och då åkte de i 33 km i timmen. Ööö jisses vinddrag. Jag har varit lite av en material lirare idag. Snygga skidbyxor, snygg jacka, väst med sponsor grejer och en Mora gymnasiet mössa. Kände mig som ett proffs om inte annat, och som Gustaf sa. Man åker bättre om man har känslan. Tur att ingen såg hur skakiga mina ben var och hur flåsig jag var efter första branta stigningen.  Men faktiskt, det där med skidorna sitter i ryggmärgen. Har man en gång lärt sig så finns det alltid där i kroppen. Det var förbannat kul att åka och det gick kanon. Till och med Oskar sa att, faaan Matilda, det syns att du kan det där även fast du inte stått på ett par skidor på över ett år.Kul!!!! Och jag vet.Att jag har lätt för det.Tekniken, det är väl flåset som jag måste bättra på för det är jobbigt att åka skidor.  Jag är uppvuxen med skidor. Och hade jag lagt ner tid och träning så skulle jag med kunna komma någonstans med skidorna.Jag valde mellan hästarna och skidorna och till pappas stora besvikelse valde jag hästarna istället. Det var lixom roligare.   Jag är uppvuxen med skidorna den hårda vägen. Söndagar, då skulle familjen ( alla utom mamma) ut i skogen och löpa ett par timmar. Jag alltid arg och tjurig. Fick alltid ha Albin runt magen så att jag inte skulle stanna och tjura ihop på vägen. Så det har varit väldigt mycket löpning i mina yngre dagar. Och väldigt mycket svordomar från min sida . Men det blir så när man har en pappa som levt skidor, och "är bundis" med de flesta inom längdskidorna. Men idag kan ju faktiskt skratta åt eländet och vara glad att jag fick lära mig något sådant från min duktiga pappa. Som för övrigt hade varit sjukt stolt att ha två söner som åker Vasaloppet och satsar som tusan till det i år.  Och vet ni.. pappa har åkt Vasaloppet många gånger och han hade med sina tider(då) i Vasaloppet vunnit det flera gånger (nu) om man jämför tiderna nu mot då. Coollt eller hur. Det sorgliga är att tiden springer iväg och i år är det 9 år sen pappa dog. Jag tror ingen fattar hur mycket som jag faktiskt saknar honom, och jag hoppas att han och mamma sitter där uppe och tittar ner på oss och ler en smula.

Rätt hemskt bild  kanske, men fin gravsten och grav. Älskade mamma och pappa.

Måste bara berätta en annan rolig grej. Gustaf har en tjej som heter Linn( snillet) har oxå fått lära sig att åka skidor den hårda vägen.. Gustaf skulle lära henne åka skidor. Ha en mysig dag ute i skogen. Göra något ihop. Det slutade med att Gustaf  berättade för Linn att hon var tvungen att böja på benen, annars fungerade det inte. Hur då sa Linn? SÅ här sa Gustaf och slog till henne i knävecken så att hon for i backen som ett korthus. Där slutade den mysiga dagen i skogen. Linn så förbannad att hon grät och Gustaf som satte sig riktigt i klistret.Fjäsk  i många dagar och...det där var väl inte så farligt... Så... nu mera vägrar Linn åka skidor med Gustaf.  Förståligt!Hon är nu mera världens bästa saftblandar brud och hejarklack i stället. Anledningen till att jag berättar detta är att det är inte alltid så lätt det där med skidor. Och så skrattar jag alltid lika mycket när jag får denna historien berättad för mig. Gulliga och snälla Linn;)