MATILDA NIORD

Nu racer  fart till Mjölby, sharpman, systemet,sola och City gross. Hinna träna, hinna rida. Hur kommer det sig att man trycker in allt när man är ledig?



Går nu mera under namnet "lilla Matilda" överallt. Till och med vakterna på jobbet säger, lilla Matilda till mig. Även kunder säger, jaha vart är den där lilla blonda tjejen.  Eller...jisses tös..du var mig inte stor..Är jag så extremt kort hörrni? Inte för att jag bryr mig egentligen över att jag är kort,kan tycka att det är rätt gulligt, även fast jag gärna varit 1 dm längre,  men på sista tiden är det väldigt många som har börjat säga det. Har jag börjat krympa? haha ..fick komplimangen häromdagen. Gud vilka fina ögon du har. Dock var det från en pensionär, men man får vara  glad för det lilla. ;;)
På tal om att vara lite kort i rocken, Hanna( morsan) och jag lyckas nästan alltid att få i uppdrag att räkna frysarna när det är inventering. Vilket innebär att vi får hänga oss över frysarna, ner med huvudet längst ner och sen ha benen hängande i luften. Snyggt med två rövar rätt upp ur frysen bara..haha... Hanna och jag som annars är två glada blondiner( Hanna är fejk brun förstår ni), får mer och mer hetsigt humör ju fler frysar vi räknat. Och självklart ska kunderna komma och fråga något när man har huvudet längst ner och är uppe i 87.88.,89...och sen när man ska återgå till räkningen...helvete...bara att börja om..vad sjutton var jag på.. och har man räknat lite innan så blir man lite smått frys skadad i både hjärnan och kroppen därnere..haha..Jag skulle vara tuff och inte ha fryshandskar eftersom jag upplever att jag inte kan röra mig lika bra i dem, jaha..Matilda..världens handsalva..tack.. Så...inventering är ingen för mig..


Vi har en jätte trevlig tjej i runt 40 års ålder som alltid handlar av oss. Jämt. Hon är en sån man pratar om allt med. Jätte trevlig. Tänkte på henne häromdagen att hon inte varit inne på flera veckor. Jag slogs av tanken..bara det inte hänt något . Sen igår kom hon in för första gången på tre veckor. Jag frågade hur det var och att vi saknat henne. Då sa hon att det var tre veckor sen hon var här sist och handlade. Påvägen hem, precis utanför Skäggetorp centrum, hade hon blivit misshandlad och nedslagen av ett ungdoms gäng. Käkfraktur och revbensfraktur. MAN blir både förbannad och rädd. Det är ju mer en en gång i veckan som man går ensam(och sent) till bilen efter jobbet. Obehagligt!