27 januari...

Jaha ni. Torsdags morgon den 27 januari. Det återstår 338 dagar av året och Göte och Göta har namnsdag. Det ni. Det återstår även två dagar tills jag fyller 24. Men faktiskt känns det just nu som det spelar kvitta. Man kommer inte undan det , men det är inte samma sak som när man var liten. Speciellt inte när man inte har några föräldrar eller mormor/morfar farmor /farfar som lixom styr upp det hela. Som köper de där presenterna som man kanske egentligen inte vill ha. Som skickar ett kort fast man bor granne med dem.Som ringer och grattar en i ottan innan man ens har hunnit fundera på vad det är för dag.  Det är väl också så att man blir äldre och man prioriterar på ett helt annat sätt.Det blir inte så viktigt längre, gemenskap och goda vänner blir viktigare än allt annat. Jag har mycket, men jag har det väldigt bra. Jag reder mig . Men det som jag verkligen saknar  i mellanåt är att någon gång få bli liten igen. Åka hem till mamma och pappa och bli en dotter igen. Sitta i köket och prata små problem, tjafsa lite.Äta köttbullar,potatis och sås. Få en klapp på axeln ibland, och att få höra hur duktig man är , krypa upp i mammas knä och vara ledsen över någon skitproblem. Det saknar jag, och det är många som tar dessa saker förgivet. Att allt bara finns. Att allt är så lätt. En vacker dag vaknar man upp och inser att allt det man tog förgivet är borta. Allt det vackra. I år är det 9 år sen pappa dog 7 år sen mamma gick bort. Alltså..vart har det tiden tagit vägen?
Egentligen vet jag inte ens varför jag skriver detta. Men ibland önskar man. Och mina önskningar är väldigt simpla. Men även de simpla önskningarna, kan det behövas stordåd för att de ska slå in.

I don't know why I'm still surprised